Life sucks

Just nu har jag det inte alls bra. Jag känner mig ful, uppsvälld, ful och mera ful. Det är verkligen inte kul att känna på detta viset. Staffan gör sitt bästa för att pigga upp mig men jag tror att den depressionen som han kände för ett par dagar sen och fortfarande har känning av har drabbat mig med. Hade känts bättre om jag hade kunnat skylla på att jag var gravid men det kan jag inte. Men jag vet ju att även denna känslan kommer att gå över men om jag inte erkänner smärtan kan jag inte bearbeta den och då försvinner den inte. Man måste ju må dåligt om man ska kunna må riktigt bra! Så det är väl bara att vänta ut den. Jag ser som sagt fram emot att träffa mammagruppen i morgon så det lättar lite...