Trodde jag ja...

Jodå, visst trodde jag att jag kunde glida om dagarna. Skriva ett blogginlägg/dag medan lillan sött sover i sin vagn utomhus och får en massa frisk luft, sen gå och pula lite i mitt välstädade hem innan det är dags för nästa måltid (såklart omsorgsfullt förberedd så lilla bebisen inte behöver vänta i onödan). TJO PYTTSAN!!

Här ska det minsann bara sovas oregelbundet, knappt äta alt äta hela tiden, bäras på i tid och otid så pass att man blir lycklig av 5 ostörda minuter på dass!
Men trots det är hon det mest underbara som existerar på denna planeten (tillsammans med sina bröder och pappa), så jag har absolut inget emot att det är så. Tvärt om är det nog en fördel att hon tar ner mig på jorden lite och får mig att inse att det är hennes behov som kommer först och inte #attvarasupermammanmedfinastehemmet"

Här är fint nog, hon får alltid mat när hon behöver det (även om hon kanske får vänta en minut eller två ibland) och vi har nog med kärlek allihopa så det räcker och blir över. Jag tror det får räcka....,för tillfället i alla fall ;-)

så kom hon till sist....

Facebook-status 01.47 29/9-12: Är väldigt orolig i kroppen. Barnen sover också oroligt. Hör en massa ljud hela tiden, nojar att det är nån som smyger omkring. Den enda som sover gott är Staffan. Lucky bastard! :-/

Faktiskt status 03.12 29/9-12: 
Vattnet gick. Det var den största skillnaden mellan denna starten och de andra två. Så där stod jag som ett fån vid sidan om sängen med vattnet rinnande och visste inte vad jag skulle göra. Fast, till mitt försvar så hade jag ju bara fått sova 1h & 20 min. Så vi ringde till förlossningen och till barnens farfar som skulle vara barnvakt till Liam och Oliver, sen var det bara att vänta. Vad jag inte visste med vattenavgång är att det slutar liksom inte så när vi väl kom in på BB strax innan 05.00 hade jag dränkt två byxor och framsätet på bilen....
Sen var det bara det vanliga kvar; värkar, smärta och krysta, sen var hon ute 08.39. Damen vägde 3945g och var 51 cm lång.
Efteråt mådde lilltjejen hur bra som helst och somnade i pappas famn i 4-5 timmar medan jag låg likblek, yr och mådde allmänt skitdåligt. När vi tänkte efter sen så konstaterade vi att det nog berodde på bristen på sömn, mat och en ansträngande snabb förlossning.

Nu har det gått 10 dagar sen vår älskade Nathalie föddes och vi börjar landa i det nu. Hon är ju såklart det vackraste flickebarn som någonsin skådat dagens ljus och redan en van fotomodell :-)
Ja, det var helt klart värt alla plågor både under graviditeten och förlossningen men nu sätter vi stopp och nöjer oss med att ha fått tre underbara, fantastiska, friska barn!