Ensam natt....

Fy fan att vara själv! Jag klarar aldrig av att sova ensam. Alla ljud jag hör blir genast ett hot mot min hela existens. Ont i magen och total ångest är det som präglar mitt liv just nu. Jag borde inte vara så här nervös men jag vet verkligen inte var jag ska ta vägen. Jag känner att det inte handlar om att jag är mörkrädd (mest eftersom jag har massa lampor tända) utan jag är rädd för att vara själv. Jag begriper egentligen inte varför men nu är det så och jag kan inte göra mycket åt det. Försöker att vara modig men det är riktigt svårt. Jag lär inte få mycket sömn inatt men mammorna kommer i morgon så jag kan se fram emot det ialla fall. Tyvärr har jag inte bakat som jag hade planerat men jag hoppas att det finns tid till det i morgon, och om inte så hoppas jag att de har förbarmande....