så kom hon till sist....

Facebook-status 01.47 29/9-12: Är väldigt orolig i kroppen. Barnen sover också oroligt. Hör en massa ljud hela tiden, nojar att det är nån som smyger omkring. Den enda som sover gott är Staffan. Lucky bastard! :-/

Faktiskt status 03.12 29/9-12: 
Vattnet gick. Det var den största skillnaden mellan denna starten och de andra två. Så där stod jag som ett fån vid sidan om sängen med vattnet rinnande och visste inte vad jag skulle göra. Fast, till mitt försvar så hade jag ju bara fått sova 1h & 20 min. Så vi ringde till förlossningen och till barnens farfar som skulle vara barnvakt till Liam och Oliver, sen var det bara att vänta. Vad jag inte visste med vattenavgång är att det slutar liksom inte så när vi väl kom in på BB strax innan 05.00 hade jag dränkt två byxor och framsätet på bilen....
Sen var det bara det vanliga kvar; värkar, smärta och krysta, sen var hon ute 08.39. Damen vägde 3945g och var 51 cm lång.
Efteråt mådde lilltjejen hur bra som helst och somnade i pappas famn i 4-5 timmar medan jag låg likblek, yr och mådde allmänt skitdåligt. När vi tänkte efter sen så konstaterade vi att det nog berodde på bristen på sömn, mat och en ansträngande snabb förlossning.

Nu har det gått 10 dagar sen vår älskade Nathalie föddes och vi börjar landa i det nu. Hon är ju såklart det vackraste flickebarn som någonsin skådat dagens ljus och redan en van fotomodell :-)
Ja, det var helt klart värt alla plågor både under graviditeten och förlossningen men nu sätter vi stopp och nöjer oss med att ha fått tre underbara, fantastiska, friska barn!