uppdatering

Japp, det är bara att inse. Jag har två veckor kvar innan det är dags för förlossning. Fram tills dess är det bara att försöka njuta av den fina magen, men det är svårt att fokusera på fördelarna när man har ont hela tiden någonstans.
Det är ju ung i detta stadiet som kroppen  säger ifrån att "nej, nu vill jag inte vara gravid längre", förmodligen för att man annars inte hade förberett sig på samma sätt att barnet ska komma ut, utan att man vill fortsätta vara gravid. Jag är kluven. Ena stunden är det supermysigt att sitta och klappa på magen, känna bebisen röra sig lite där inne och känna att detta är riktigt häftigt. Andra stunden kan jag inte tänka på något annat än att ryggen känns som den ska gå mitt itu, jag kan inte gå eller röra mig alls pga värk i fogar, tryck i ljumskarna och krampanfall i rumpa och baksidan av låren så benen viker sig.
Så vad gör man? Jo, när det känns bra- då gäller det att absorbera varje uns av den glädjen så att när det känns skit, då kan man plocka fram de känslorna och kanske må lite bättre. Och tänk, det är ju bara två veckor till, sen han jag min lilla bebis i famnen! :-)